Jag tänker inte längre att jag måste skriva. Jag tänker att jag vill.

23.13. Jag tänker inte längre att jag måste skriva. Jag tänker att jag vill. Chad Valley som en ström mot nya drömmar och drömmar som långsamt svalnar bort i minnets trånga gångar. Jag ska berätta om ett år som har förändrat mig. Om ett år som tagit mig genom i alla skogar och kvistar och allt som sticks. Det gillar jag. Att se saker och ting ur perspektiv. Gärna några hundra dagar efter händelser. Då minns jag som mest. Bara då ser vi allt klart.

Nyligen kände jag gråzonerna flimmra förbi ögonen. Gråa små partiklar som flimmrar i pereferin. Starkt och svagt. Livet är inte längre svart och vitt. Livet är inte längre enkelt.

Det går 365 dagar på ett år och jag kastade mig in i detta. Då. Bara då tänker jag på min familj och allt som egentligen är viktigt. På allt som står utanför illusionen. På allt som är darrande, skakande, levande, ruttet och existerande. Fyllt av kärlek och hopp. Fyllt av ångest och skräck.

RSS 2.0