fem dagar och fem natter pa soffan

Ju mer jag tanker pa det. Desto mer ratt kanns det. Synd att det ar forsent nu. Totalt forsent.

2010 flog jag till usa och usa lamnade mig stirrandes med gapande mun. Vi skrek! Det ar ett darhus, det ar ett darhus!



2010 February in San Francisco.

Det var natt over pacifc ocean nar jag flog over dar. Jag flog bakat i tiden och den dar dunkande dagen da alla hjartan ska firas med konsumtion och sta och hej och karlek kanske bara lite.

Den dagen ganger tva i staden pa den vastra kusten av landet dar allt ar supersonic och helt upp och ner. Jag fick atta timmars sallskap innan NYC vantade for svenskar med blondt har. Han som slappte in mig i landet undrade vad fan jag skulle gora sjalv i ett land som det har. Ska du jobba eller? ha? ha? Det ar en intressant historia om manniskorna har och hur de inte har en aning om hur utsidan av landets granser ser ut.

En dag skulle jag skicka ett brev till Sweden. Swizerland? No. Sweden. Yes Swizerland? No. Jag gick darifran. Det ar mycket folk pa posten pa 18th st off mission st. Kontraster hade jag forvantat mig. Jag citerar nagot jag horde i koket "Sverige och Frankrike alskar oss, eller foresten alla alskar oss, alla vill vara som oss" Jag stannade en sekund med en gapande mun och ett ogonpar som uppmanande stirrade tillbaka. Det ar dags att stanga munnen och anpassa sig till patrioism. Det ligger var i luften nar jag kliver ur taxin. Det luktar som i staden jag kommer ifran. Friskt och hav och allt annat. Det ar hiphop i picups, det ar manniskor utan hem, det ar alkohol och droger, det ar gang och inte ett enda engelskt ord i luften. Det ar latin. Det ar the mission. Gar upp tva block och hittar hipsters i bokaffarer, queers pa cyklar och friskhet i luften, hittar jazz och musik och bluegrass och gamla klader for dollarlappen i min hand. Dricker kaffe och tanker att det ar battre underst pa kartan. Kaffet ar battre framat i tiden, bakat i resan. Tolv timmar over pacific ocean och sommaren.

Klockan ar 1 am nar jag befinner mig i nagon slags l word dejavu. I san Francisco. NU. I min hand satter nagon en mojjito. Det ar svart att tacka nej nar ogat ar vackert. Det finns lykke liremixer. Det finns den dar sean Paulremixen med kvinnorosten i mitt ora. Det ar som det ska. Det finns lyktstolpar med statliga regnbagsflaggor pa har. Andas lite. Det ar friskt och kanslan av att man har kommit bort nej jag menar hem stillar mitt nervsystem. Det ar inte sommar har langre. Jag star och huttrar i en busskur mitt i natten. Till slut springer jag. Fran castro, langs 18th st, forbi bapthist church, healing-kontoret, burritos 1.99 stallet, dom har stangt nu, forbi karnivaler av nakna transvestiter, det ar ju tisdagens kvall, stannar vid dolores park och tittar pa basket. Svart och kall natt. Har ett rus i kroppen och fotterna gor mig latt. Svanger pa valencia och gar uppat. Det ar sa har jag vill vara tanker jag. Det ar sa jag vill.

Jag vaknar i en soffa. Har akt buss i en timma tror jag. Dar finns en hund och tva katter. Det finns tre bogar som lagar sallad till mig. Det finns en kvinna som paminner om en karlek jag kastade snoboll pa for langesen och dar finns en annan kvinna som ar en skadespelare av hogsta rang. Hon star naken pa scen i tva timmar. Det ar sant jag gick pa sista forestallningen ever. Hennes motspelare ar femtio men ska spela trettio. Han ar ocksa naken. Jag tanker lite pa en troja jag kopte for 1.50 dollar. Jag tanker pa supersonic nar hon sager det. Vi ar i huset igen. Det ar en dimma har inne. Och manniskor jag inte kanner igen. Jag har en katt pa min axel och vad jag an fragar sa har alla ett iphoniskt svar at mig. Inser plotsligt vardet av att ibland inte veta. Volymen ar hog och studenter fran academy of art sjunger for fulla halsar. Vi lyssnar pa i want you av beatels och ogonen vilar pa giant supersonic-tv. Den spelar scener fran inspelat, framtidiskt och tidstypisk amerikansk nutidskultur. Som hemma. Hon sager att hon gillar prudleslaten nagonting. Det ar den basta. Jag sager en av dom. Tar ett andetag och andas San Francisco nar du ar som bast. Jag bestammer mig for att det ar varluft jag andas.

10.52 Min katt dor. Och jag tittar pa via skype.

Vi aker till havet och hittar ett bord med en sjohast i. Det finns gras genom en sten som bra sager bryan. Han sager ocksa att det fanns paranormala ghosts i hans barndomshem i texas. Det blaser lite forst men sen ar det solnedgang pa ostra sidan. Vi koper juice och tar bussen till laurel heights. Kalifornisk ol och angest vantar. Vi gar pa midnattsbio med transvestiter och queers. Tva vodkaflaskor senare ar det vi som star och skriker supersonic maniac bitch till huvudrollen i teen witch. Alla andra haller med pa den onyktra delens skala. Det ar kul sager jag pa simpel engelska. Kvallen avslutas i traditionell US ordning och mina ogon blir klara och jag marker att det ar inte bara jag som gor mig sjalv. Det ar allt annat ocksa.

Det ar ekologisk sallad som gar genom matkanalen. Det ar tranbarsjuice och en ofantlig pepp i magen som styr mig mot livet efter den har stan. Det visade sig att det finns bevis pa superwomankrafterna i vannen jag tanker pa nu. Det slappte ur luften ur axlarna och stegen ur luften hos mig. Jag gar fritt nu. Jag vandrar i langtan. Sitter pa en takterass och har twin peaks i ost, laurel heights bakom kullen i norr, downtown med olagliga skyskrapor i nordvast, jag har solnedgangen i ryggen. Det ar en sista natt i blandade kanslor. I billigt hostel och en sista promenad pa gatorna dar harvey milk en gang satte sina fotter i kamp. Det ar en skitig dator jag stirrar in i nu och queerfem litteratur fran lokal person som jag sparar till senare. Det finns ocksa en entusiasm som lyser over huvudet. Den gor mig varm. Och jag tanker. Jag ar inte langre flickan pa bilden.


RSS 2.0