1. Europe was antarktis and i missed it for the warmest summer in Melbourne



Det är Januari och i Melbourne var värmen outhärdlig. I Sverige får jag rapporter om snö i drivor som stilla stannar samhället. Kaos och antarktiskt elände. Pappa krockar med bilen. Min katt dör. Min farmor dör. Sjs tåg dör. Det är tydligen knappt så att någon överhuvudtaget klarar av kylan. I Melbourne blev det ett värmerekord som mätte 47 grader i skuggan. Vi tog oss med spårvagnen förbi lättklädda människor, kostymnissar med svettpölar på skjortan, turister, skateboards, uttorkade palmer och svetten i luften. Någon frågar om jag är local. Annie är en scandinavisk local och hon svarar på frågor om vart stranden är. På St Kilda beach är värmen som öknen. Sand på händerna, sand på benen, sand som ett uttrorkat vattenhål i munnen. Tryckande. Vi klämmer in oss mellan männsikor mot solen och lyckas skugga en del av handen eller axeln. Vattnet är gröngult och nära hamninloppet. Lågvatten eller uttorkat vatten. Maneter överallt. Människor överallt. Skratt, vattenstänk, kul, hett, svårt att andas. Andas djupt. Klockan är tolv när jag lägger mig på en manet. Som stäcker sina brännpartiklar på min rödbrända svensktalande kropp. Det är tjugo meter kö till ducharna vid stranden. En vision om kallt vatten säger någon som går förbi.

Befinner mig i en villaförort trettio minuter från Melbournes livliga gator. Jag och Phil sitter i skuggan och dricker mörk australiensisk lager. Nicholas går runt i den lilla trädgården och plockar upp hundskit och nyklippt gräs. Vi lyssnar på Miles Davies. Hetta som trycker ner oss mot marken. Den här solstrålen är flera år gammal säger Phil och tittar ut över trädgården där vi satt upp macheter, parasoll, grill och en tunna med is och öl. Det finns scandinavisk potatissallad och australiensiskt bbqsorti. Och precis som vi misstänkte är trädgården några timmar senare, full av människor. Människor i t-shirt och shorts fast än klockan börjar närma sig 2 am. Det finns en kille med en hörapparat och glasögon från nittiotalet. Jag pratar nordisk indie med honom. Han pratar om sin tid i Europa och hur han lämnade sitt pass till en rysk agent i en källare ute i hackney i London för att senare få tillbaka det tillsammans med ett ryskt förfalskat visum några dagar senare. Han berättar om tågresan in i Ryssland. Hur Polisen vid gränsen hade blinkat med ena ögat och blottat sin tandlösa rad med ett leende. Klockan var ett på dagen när han stod på torget i Moskva. Kvällstid hade han precis sett en drivande, kreativ, pumpande undergroundrörelse som bokstavligt rörde sig under stadens gator. På torget i Moskva fanns lunchmänniskorna. De gick med sina gråa paraply, briefcases och tillhörande kostymer längs gatan. Mänsklig motorväg och tomma blickar. Det finns mycket som är kvar i det gamla sa han till mig och tittade ut över Melbournes klara stjärnhimmel innan han gick in i dimman.

Det är April och vårluft i Sverige. Jag hittar en rysk illustratör som jag gillar. Hon/Han (får för mig att det är en kvinna) har sin skype och ICQ som kontaktuppgifter. I Like. Ryssland nästa kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0