på dansgolvet huserar fot fötter fötterna halsvinat

Med duffy lillen.

kom igen jag vet att du vill

Ta en sekund av mina och vakna då.

jag hittade en mening och den var lång

Det står en man i varje hörn en kniv mot varje strupe dom säger att dom huserar på mina gator varje blått ljus som blinkar ett samtal till utlandet tänk om vi var på 113 jane street nu eller för femtio år sedan klockan är inte sista timmen än men det går en man och visslar bakom mig och frågar

varför går du så snabbt jag sa at är väl fan fan fan klart att jag springer ifrån dig när du visslar och beter dig och dom huserar ju här nuförtiden hur ska vi veta gott eller ont skott eller tomt jag slänger ut nålen och lilla tråden jag sydde ihop min mage med förra vintern det har läkt fint men det är skört lilla du men det är tråkig att vara ihopsydd sy ihop ta upp mig igen det är tråkigt att vara ytlig och bestämd go with the flow var det inte det vi bestämde i början av våren frågetecken

jag minns att jag kastade mitt hjärta i rabatten på fredagens nostalgitripp jag stod inte på marken en enda gång och vaknade av att hon stirrade på mig flera hundra tusen där och kände utrymmet av tomheten du är fortfarande fortfarande den konstigaste männsikan jag mött väljer att undanse citatet där där någonstans när jag ser mitt stora röda dunka upp och ner i det våta gräset ler jag din hand i min och jag tänker på hon i kina på plycshfotöljer på inspiration på livet efter två månader på att besluta sig på att dela upp målet i små mindre mål på pedagogik på logik på hjärtat som fortfarande rör sig någonstans utanför och på alla möjliga slag som kraft

lilla hjärteslag.


little dragon min söndag


dag sju

ödets lilla ironi

14

Ta tillbaka lite tid. Tror jag klipper mig och flyttar och lever i gbgsubstitut gbgrus någon annanstans du säger att flykten är det samma och detsamma kanske är bra inte här bara det är inte för pengarna det är för ögonen du vet jag har en kopp kaffe en skakande kropp och virus överallt pop i hjärtat sprängande ådror och tidsrytm i blodet och något pumpar men stannar av ett slag kommer ihåg gator och torg men inga datum känslor ligg fester allt som betyder något glömmer jag bort pressar mig in under den gula av ren understimulation torkar svartan på vindrutan det har aldrig varit så mycket skog som här känner inte mina ben herregud jag tog bort dom senare trettiosju raderna.

höst på min planet?

"Lite skillnad att dra till jobbet än att susa fram på cykel i barca haha. Men vi klarar oss nog."

Vi klarar oss. Vi gör det ändå.

RSS 2.0