ser kristallklart nu. crystal babe, crystal!

Små nästan obemärkta stunder av lycka ättrar sig fast på närminnet näthinnan på ytan men ändå i det stora dunkande och reapet och inte tappa minnet inte nu inte än. Bär ut pappkassar med krasslig kärlekspoesi krossat glas och texter och har redan glömt till vem jag skriver tar ett eller två kliv framåt över kartonger vid den gröna väggen och bakom den tredje gatan äter jag medelhavet jag och jens och ett postcard till västra kammare av frankrike senare  har jag vaccin i blodet rusar det är sådant som jag gör sådant som jag har. Tittar på J i S oh J i H och tänker att allting är värt besväret. Besväret lycka.

tjugoett tjugoett in the corner of memphis street

Tystnaden som en tryckande hetta och jag har kvar luren över örat i flera munuter efter du har lagt på. Tänker på pavlovs hundar och försäkrar mig om att det här inte är samma sak. Det här är något bredare. Något i kanalen mellan övre revben till nervimpuls i högra kammare. Något logiskt och rörigt. En rörelse åt fel håll och du tappar talförmågan på livstid. Inte så allvarligt för det finns ju annat. Lägger huvudet mot soffan och tittar på svartvit krig på tvn under bordet. Där finns spindelnät från tjugohundrasex och andra tankar som betyder just ingenting. Vill tycka att stunden är likgiltig men stunden sig själv tycker att den är något helt annat. Vild och ungdomlig. Och tråkig. Tittar upp i taket och tänker istället på pavlovs hundar framför passet och högen med flyttlådor. Det här är en bra sak. Jag sätter en plåtburk mot alkholistens väckarklocka på andra sidan av den gröna väggen och skriker att det här är en bra sak. En bra sak.

RSS 2.0