öbotropiken och häng på soptippen med en latte och tryffellime i magen

Vi åker båt till soptippen men först så äter vi lax vid havet och några minuter senare skymmer regnet alla öar och vi är mitt i det och saltet på min kind och kylan och hösten och alla väderlekar på en dag och jag tänker på att han skickade ett vykort och två mail från teheran och att folket strider för att leva och religioner där man lagstiftar om sexet och män med inflytande och kristdemokrater och  jag sörjer alla som mördas tänker på alla kvinnor som går nakna på irans gator och på alla som strider för någonting jag läser göteborgsposten du vet den har blivit dålig och intern en sida tunnare för varje dag och internet blir bara större fastän kina vill att vi ska glömma torget på friden i himlen och jag tänker så att det knakar och jag vet när jag ska sätta punkt men vi glider genom kartboken med öppna tankar och vi håller aldrig käften vid det stora bordet vid havet och här och där är det stadskupp vi pratar om seglingen längs argentinas kust och där och där är det nog kallt men vi vet att vi bara kommer att sitta tysta och se på och jag tänker på austin i texas och den där amerikanska pojken på hotellet när han sjunger bon iver medan köpenhamn förtsätter leva drivs sri lanka till självmord och journalister mördas och det är bara män på begravningen och när michael jackson dog satt jag och lyssnade på bob marley vid kustlinjen i världens mest folktäta muslimska land på en öde ö och när han är i teheran sitter vi på en spänd lina och köper tröjor för 399 och vi dansar ut oss ångest och vi väntar på sommaren och vi sopar ludd från torktumlaren och på dagen kokar vi japanska ostron från västkusten vi badar i jacuzzin och får panik och ångest av att vi blir så varma vi kokar vi är arga vi är frustrerade du vet man inte kan lite på a-kassan man kan inte lita på smslån man kan inte vara full och hantera en mobil man kan ha 1,55 % ränta på ett huslån som på nittiotalet låg på 24 % man kan vara glad samtidigt som man kan bli besatt av en person på nolltid jag vet inte om det beror på sinnesförvirring eller ensamhet  vem vet och snart exploderar jag av saknad till människor jag älskar och i flera timmar längtar jag framåt och tänker att augusti kommer att bli en bra månad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0