tisdagilskan i sverige

Framför mig sitter två sverigedemokrater och köper vin på företagskortet. Den ena, den yngre har en väska med stora bokstäver "Ta tillbaka Sverige". Han vänder den sidan med text in mot väggen. De pratar om procentmöjligheter i alla olika län. De skrattar och kammar sig i håret. Ser ut som vilka som helst. Jag tänker att jag är trött på idioter. Att jag inte orkar bry mig. Men ändå är det märkbart provocerande och jobbigt att stå någon meter ifrån dem.

Några glas senare. Det sätter sig en mörk kvinna bredvid sverigedemokraterna. De blir märkbart berörda. Stela och nervösa. Jag tänker att det egentligen handlar så mycket om rädsla. Allt egentligen. Fientlighet som i feghet. Efter en stund spiller den äldre sverigedemokraten vin på kostymbyxan från ullared. Reser sig upp och är ursinnig. Den mörka kvinnan är ovetandes vilka personer hon har kaffefika med. De har slutat prata om jönsköpingsplatser och fyraprocentspärrar nu. Helt tysta med darrande händer. Efter en stund byter de bord.

Jag ser Suddenly last winter på svtplay och skriker högt i min frustration. Tänk att större delen av italiens politiska sfär hatar mig. Och även många ute på gatan. De tycker att jag är psykiskt störd och att jag borde botas. De tror att jag är ett hot mot familjen och att jorden kommer att gå under om jag inte genast får hjälp. Om man tillåter mig att få gifta mig så kommer det snart att finnas familjer med tio män och två hundar (citat från en ung italienare på ett torg i Rom). Jag menar någonstans måsta man ju sätta en gräns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0